Miljöföreträdare för ett stort antal länder har under ett par veckor mötts i Peru för att diskutera hur vi tillsammans ska minska vår påverkan på klimatet. Ibland hörs röster som säger att dessa möten inte fyller nån funktion eftersom vi ser att många länder inte håller vad de lovat. Visst stämmer det att en del löften inte alls hålls, men jag kan inte låta bli att fundera över hur det hade sett ut utan alla överenskommelser som ändå blivit resultatet efter dessa år av klimatmöten.
-Skulle vi idag sitta med ett kommunalt energimål som säger att vi till 2020 ska ha reducerat vår energianvändning med 20% jämfört med 2008?
-Skulle vi ha miljömål som strävar mot ett fossiloberoende?
-Skulle det premierats att köra bränslesnåla och miljöanpassade fordon?
Jag tror att mycket av de stora besluten på nationell nivå speglar sig i hur vi beter oss på lokal nivå och det finns nog ingen anledning att tro att Sverige är bättre än något annat land. Med andra ord, bara för att ett land inte håller allt de lovar så strävar innevånarna i alla fall åt rätt håll. Kyotoavtalet från 1997 har ändå till viss utsträckning resulterat i en förändring till det bättre.
