19-20/4 tar vi oss tillbaka till Kenya. Vi kör första dagen till Narus och vi siktar in oss på att sova hos katolikerna som har nån typ av gästhus. Tyvärr är det fullt, men nu är vi vana att leva kollektivt så vi campar ihop på golvet i samlingssalen. Resan hem är nästan lika dramatisk som resan till Lotimor, men lättade bilar gör skillnad. Mat, mediciner, bränsle, vatten och en del övrig utrustning har vi lämnat i Lotimor så bilarna är bara halvfulla vilket avsevärt påverkar framkomligheten.

Men ibland är det så lerigt att tom vindrutetorkarna kör fast. http://dennisnystrom.se/wp-content/uploads/2018/04/img_1811.mov

Bengt fastnar också trots dubbla diffspärrar, det är risken man tar som försteåkare när man råkar välja fel spår. Dessutom några punkteringar till, nu är det 13 st.

20:e på morgonen drar vi iväg mot gränsen. Två kenyanska taxicaufförer vill ha hjälp med att komma över vattenhålen på ingenmansland så vi krokar på dom.http://dennisnystrom.se/wp-content/uploads/2018/04/img_1916.trim_.mov

Framåt midnatt når vi Kitale. Då har vi lämnat av våra tolkar i Lokichoggio och fått ett par punkteringar lagade. 13-14 timmars aktiv körning i två dygn med minimalt med mat börjar ta ut sin rätt. Kitale är kallt, vi tar in på Midafrica hotel, dom har varmvatten, dusch och Wi-fi!! Discodunket utifrån tystnar vid tvåtiden, men då sover jag redan som en stock.