Jag vaknar av utropet från en moske i närheten och det känns skönt att kunna tillåta sig att somna om. Idag är det ”vilodag” så vi reser ingenstans.

En liten sväng i samhället, och en snabb inspektion av bilen hinner jag med innan frukost.

Fick visst med mig lite ”ved” igår. Förmodligen något som krokade i när vi körde över floden. Sorry Eddie, men din XC90 hade legat utspridd längs vägen, här krävs rejälare grejor. Jag fattar inte att bilarna håller så länge som dom gör.

Jo, väderappen verkar ha hyfsad koll. Det är skönt att det dykt upp lite moln eftersom förmiddagen tillbringas med att besöka ett par turkanabyar. Turkanafolket är väldigt likt Nyangatom som vi är på väg till vilket gör besöken ännu intressantare.

Idag kommer kepsen till nytta, tack Katja!

Vi träffar massor med vänliga människor vars namn jag inte lyckas memorera, men på kortet ovan är det en av krigarna i byn tillsammans med hans familj.

Att möta dessa människor är annorlunda. Deras hus liknar inget jag tidigare sett. Jag försöker lite smått att kommunicera på swahili men kör fast, jag behöver tolk, önskar så att jag kunnat deras språk…

FPFK kyrkan i Lokichoggio har ett antal medlemmar som bor här och därför välkomnas vi som gäster, inte turister. Flera jag möter vill att jag fotograferar dom och systemkameran får jobba.

Och så tillbaka till kyrkan för att ladda prylar. Två världar som möts.

Jag har inte ändrat inställning, fortfarande så glad över att få vara en del av det som händer här.