En kopp kaffe på trappan till skolhuset med utsikt över byn är något jag kommer sakna.

Det är helt mörkt ute, alltså helt mörkt. Inget ljus från städer, bilar eller eldar. Här går man o lägger sig när det blir mörkt, det går inte att lura solens nedgång och allt blir svårare att utföra i mörkret.

Syrsor och andra kryp spelar för fullt och ibland hörs en hyena yla nån stans långt bort.

Det enda som avslöjar att människor finns i området är några åsnor som gnäggar(heter det så?) och lite folk som babblar några meter bort.

En ficklampa vandrar genom mörkret, nån har varit och ”duschat” vid vattenpumpen som våra pumpreparatörer tillsammans med lokalt folk fick igång idag.Sjukvårdsteamet har kommit igång och ett antal patienter har behandlats. En flicka har blivit biten av en hund, måtte hon inte få rabies. Vi bad en extra bön för henne vid kvällsamlingen. Våra östafrikanska vänner har varit o tittat på den nya vägen som nu röjts tre mil härifrån o lika mycket från andra hållet. De besökte också några kyrkor som startats av missionärer från Etiopien.

Vad har jag gjort idag? Jag har hjälpt Mdolwa o Moro med punkterings-lagningarna. Det blev 9st till sist. Helt ok, hade räknat med det dubbla. Blir lite obalans när fälgarna är ”smutsiga”men härute märks det inte så mycket värre blir det när vi kör på de stora vägarna.

Eftermiddagen skulle bestått av två möten men de ställdes in pga regn. Vi var några som istället åkte o kollade in tre trasiga vattenpumpar. Förhoppningsvis går det att få till en eller två hela av dessa.

Det är verkligen en annan värld här. Man kan nog inte komma längre bort…

Vägen tog slut för länge sen och hit tar sig bara terränggående mindre bilar, 6-hjulsdrivna lastbilar klarar inte svängarna.

Kvällsduschen är klar och nu är det sovdags. Imorgon säger vi adjö till Lotimor och Medical team som stannar kvar ett tag till. Undrar om jag kommer tillbaka…