Om en dryg vecka lyfter jag för min tredje resa till Sydsudan. Den här gången i sällskap med David Svedberg härifrån stan plus en del andra som hakar på längs vägen.

Förra gången fick ett snöpligt slut…nästa gång jag svimmar har jag bestämt mig för att jag inte ska göra det stående på en trappa…den förra resan slutade med en flygresa till sjukhuset…jag besparar er bilden på mitt ansikte…

Hursomhelst så närmar sig avresedatumet med stormsteg och inköpen och behoven hopar sig.

Idag fick jag ett meddelande från Bengt Klingberg, han och hans fru Susanne jobbar i Östafrika och vi kommer att åka in tillsammans till en del av världen dit ingen buss går, nästan ingen hjälp når och el har man inte hört talas om. Jag vet inte vad det är…men Lotimor, som byn heter, klingar vackert i mina öron…trots det karga, tuffa klimatet.

Den här gången har vi med oss bla byggmaterial och skolbänkar. Det ska bli skola…i ett område där knappt en procent kan läsa och skriva…

Jag tigger inte åt mig själv…ni som följt mig vet att jag samlat in pengar till en vattenbrunn…nånstans i Sydsudan…bildbevis kommer med tiden.

Jag har kollat på nätet och ett solcellspanel som kan underhållsladda Klingbergs bil när vi står still skulle varit perfekt men jag har lite kort om tid. Behöver köpa den senast tisdag.

Kan en solcell förändra världen? Nja…men den kan definitivt vara en del i förändringen. 3500 kr behöver jag få in.

Meja mig på de.ny@live.se om du vill bidra.

Tillsammans kan vi förändra världen…!