Klockan 02:15 vaknar vi av regnet, sen vräker det ner.

Taket i klassrummet läcker men vi är tacksamma ändå.

De som tältat ute kommer in hit för det finns ingen chans att hålla till utomhus i det här vädret.

Presenning över myggnätet hjälper oss en bit och sen försöker vi sova nån timme till.

Frukosten består av gröt med sylt och en flaska vatten till det.

Vi får ransonera maten för vi har brist, det mesta ligger på lastbilen som tycks dröja…

Jag är bekymrad. Mår inte bra…är det malariaprofylaxet, klimatet eller oron som påverkat mig? Vätskebrist o saltbrist kan jag i alla fall åtgärda…ska strax ta vätskeersättning.

Vi tog en promenad till platsen där vi ska bygga. Vi har suttit med vår byggledare Koma o gått igenom arbetsuppgifterna, det är väl det vi kan göra medan vi väntar…

Regnet har upphört och vi hoppas på sol. Det är svalare nu, 26 grader och vi fryser nästan.

Maten vi har med oss är begränsad. Det blir ris o bönor till lunch, allt portionerat innan nån får ta sin skål.

Undrar vad jag väger när jag kommer hem…?

Jag har kollat framhjulsdriften på vår bil och kan konstatera att någon pillat i naven och det saknas delar. Alltså inget att göra, vi måste få nån som hänger med oss ut, annars lär vi inte komma till Kapoeta…japp, verkligheten är lite tuff ibland…

När vi kom till landet varnade myndigheterna för värmebölja med 45 grader…skolor stängdes, folk sa att det var ovanligt varmt och vi drack litervis med vatten…

Visst är det skönt med svala 26 grader…men oj vad jag längtar efter solsken…vi behöver det om vi ska kunna jobba och om vi ska kunna ta oss härifrån.

Jag får ändå försöka glädjas med lokalbefolkningen…dom behöver allt regn dom kan få