Söndag kväll…det innebär två kvällar till i Sverige. Känns overkligt på nåt vis.

Nån frågade mig vad jag tar med in till Sydsudan.

Jag svarade…kärlek…och så det som efterfrågas av de jag möter.

Sen är det ju en hel del annat…gaffatape, kompressorslang, verktyg, pannlampor, batterier, lite mer kläder än ett par kalsonger…och så mat…och en massa bra att ha grejer.

Jag konstaterar att det är svårt att klara sig på 2×23 kg och beslutar mig för att köpa en rejäl plastlåda istället för en av resväskorna. Den är både lättare o bättre att packa i.

Sen får jag inte glömma husapoteket som ser lite annorlunda ut än vad jag normalt har hemma.

Det är då jag blir påmind om hur orättvist livet kan vara. I april i fjol träffade jag en familj i norra Kent som visade mig sitt hem. Vi tog en bild framför deras hus och framför allt de ägde…nästan inga prylar, nåja det kan man till viss del vara utan…men inga mediciner…inte ens några ynkliga alvedon.

Jag hoppas att det här resan gör världen lite mer rättvis…i alla fall för någon…i alla fall i Lotimor.

Jag fick en fråga om hur man kan bidra.

Skicka pengar till bankgiro 5101-1443 och märk med Sydsudan. Det är Pingstkyrkan i Trollhättan som tar emot pengarna och ser till att dom hamnar rätt.