På dagens Eko får vi höra en intervju med Tanzanias president Jakaya Kikwete.
Årlig ekonomisk tillväxt på 7 %, och inget behov av bistånd inom 5 år. Detta i ett land som i över 50 år fått bistånd från många länder däribland även Sverige.En del av det ekonomiska resultatet beror på en lyckad gruvdrift och gasfyndigheter.
Onsdagen den här veckan var en annorlunda dag för min del. Jag skulle åkt till Stockholm på fredag, men tisdag eftermiddag fick jag och min vän Issa kapande reda på att vi förväntades infinna oss i Stockholm redan Onsdag kväll för att träffa Tanzanias president.
Utöver det som nyhetsmedia rapporterat så nämnde Kikwete bland annat följande om landet och dess visioner för framtiden.
– 12, 3 miljoner använder idag bankfunktioner via mobiltelefon och är därmed ett av de ledande länderna inom det området. Detta innebär att även människor ute på landsbygden kan göra affärer med storstäderna utan att själva behöva kosta på sig dyrbara och tidskrävande resor.
– Man har ett mål att landets innevånare inte ska behöva gå längre är 5 km till närmaste vårdcentral, detta kommer man att uppnå inom en snar framtid.
– Impregnerade myggnät har sålts till kraftigt subventionerade priser så att alla ska ha råd med ett vilket resulterat i att dödligheten i malaria minskat med 50-60% under de senaste tio åren.
– Förbättrad sjukvård och en barnvaccinationsnivå på över 90% har resulterat i att FN:s milleniemål vad det gäller barnadödlighet uppnåtts.
– Över 30 miljoner av landets innevånare har HIV-testat sig och fått utbildning i hur man undviker spridning av sjukdomen. Därmed har man även här uppnått milleniemålet.
Detta och många fler åtgärder har gjort att medellivslängden i Tanzania på tio år gått från 47 år till 59. Vad har då detta med miljö att göra? Befolkningsökningen är förstås ett problem som direkt påverkar miljön och ställer högre krav på hur vi använder våra resurser.
Det finns mycket som visar på att lägre barnadödlighet, bättre ekonomi och större livlängd bidrar till att reducera befolkningsökningen. man kan tycka att det skulle vara tvärtom, men enligt bland annat Hans Rosling, professor i internationell hälsa, fungerar det så här.
I ett ekonomiskt svagt samhälle måste barnen försörja sina föräldrar när de blir gamla. Som förälder måste du då försäkra dig om att du har tillräckligt många barn som kan ta hand om dig. Om barnadödligheten är stor måste du se till att få många barn så att åtminstone någon överlever tills du blir gammal.
Ett av problemen blir då att eftersom du som fattig förälder har svårt att försörja många barn så kommer dessa att drabbas av undernäring, sjukdomar och annat som ytterligare ökar dödligheten. Du är fast i en nedåtgående spiral.
Däremot med en förbättrad ekonomi har du råd att planera din ålderdom och du behöver inte ”försäkra” dig genom att få många barn.
Under de senaste tio åren har Tanzanias BNP per capita nästintill tredubblats och inom ett par år går man från att vara ett låginkomstland till ett ett med en medelinkomst enligt världsbankens definition.
Jag är glad och stolt över att ha så starka band till Tanzania och jag hoppas att vi framöver även får höra om fler steg framåt även på miljöområdet.
Denna veckans inlägg avslutas med ett ”Tanzania oyee” – Heja Tanzania!
