Under hösten 2009 jobbade jag med ett miljöprojekt i Tanzania. Mitt uppdrag var att starta upp avfallshantering på två sjukhus. Det kan se ut som ett ganska enkelt arbete, men när det i princip inte finns någon fungerande avfallshantering i samhället så blir allt mycket svårare än t ex här i Sverige. Jag ordnade utbildningar för personal, skolelever och byledningar i Mchukwi och Nkinga där sjukhusen ligger. I Sverige stöter jag ibland på ett för mig märkligt motstånd emot att källsortera, trots att vi arbetat med dessa frågor i många år. När jag kom till Tanzania hade jag det i tankarna och förväntade mig ett stort motstånd och oförståelse, men till min stora glädje blev jag mött av ett stort intresse för att ta itu med dessa frågor och på bara någon vecka såg vi stora förändringar i människors förståelse till miljöeffekterna av avfallshanteringen.
Tyvärr kunde jag bara vara där i totalt fyra månader och när jag i början av 2010 åkte hem kände jag en stor oro inför om det jag startat upp skulle få leva vidare.
Under juni månad i år hade jag möjlighet att återigen åka till Nkinga sjukhus. Det som mötte mig var mycket mer än jag kunnat hoppas på. Joram Malingumu som jag 2009 arbetade med tog tag i mig direkt när jag dök upp.
– Du, den där fabriken som återvinner plastflaskor i Dar es Salaam, hur hittar jag dit? Nästa vecka ska jag ner till kusten och vill komma i kontakt med dom så att vi kan börja vår återvinning, säger han.
Joram berättar också att de nu infört förbud mot att använda plastpåsar inne på sjukhusets område och han hoppas att det ska sprida sig till folk i byn, ”vi vill vara ett föredöme och ett bra exempel på att alla kan göra något för miljön”. Papperskorgar finns i större utsträckning och hela sjukhusets område ser rent och trevligt ut. Det finns en vilja att göra rätt och den lilla kunskap de fått har bidragit till något.
– Vi skulle behöva få tag på en sopkomprimator så att vi kan packa avfallet lite mera kompakt, men tyvärr är dom svåra att få tag på och ganska dyra, säger han.
Det är med glädje jag lämnar Nkinga den här gången och min oro är inte så stor som den var förra gången. Förändringen är tydlig och nu funderar jag bara på hur jag ska få till en fortsättning på detta. Det behövs input utifrån, viljan finns till förändring, men kunskapen saknas, och där skulle jag kunna bidra. Med Joram Malingumu som min counterpart så skulle det kunna gå att driva milöfrågorna vidare.
