En fråga som dyker upp varje dag. I morse var det förvirring om vilken tid vi följer och chauffören som skulle skjutsa sjukvårdsteamet var här en timme för tidigt…no problem…jag väntar, sa han.

Väldigt hög inflation gör att växlingskurser och priser på varor förändras konstant…känns lite konstigt…en del prissätts i US dollar och räknas sedan om med aktuell kurs.

Vårt gods är fortfarande på väg hit…oklart var det finns, ryktet säger i närheten av Torit…vi ber o hoppas att det kommer fram säkert…området är bitvis ganska oroligt.

Koma, vår byggledare har i alla fall goda nyheter…en annan lastbil har skickats för att hämta allt från den trasiga. Har vi tur så kommer godset hit på imorgon på förmiddagen och vidare mot Lotimor i övermorgon kväll.

Jag ligger här under fläkten som kämpar med att mildra de 34 grader jag har i rummet. Ute är det betydligt varmare.

Ja…alla andra ställen är varmare så här ligger jag och väntar…frustrerande.

I morse konstaterade jag att nu är det dags för ett nytt hål i skärpet, det sista hålet används…klimatet tär på kroppen.

Vi tog en tur till området som kyrkan äger, tittade på alla projekt som är på gång. Hela tomten inhägnas med staket, sen ska odlingar påbörjas. Man har redan borrat efter vatten och kön vid brunnen är lång varje kväll.

Mycket har hänt sen jag var här för sex år sedan o besökte en öde tomt.

Känner mig tacksam över att få vara med på ett litet hörn.

Människor får vatten, lär sig att odla tåliga grödor och inte minst bygger fred i regionen.

Jag känner mig glad, tacksam, priviligerad…tänk att få uppleva allt detta.