En annorlunda långfredag…

Jasså är det långfredag imorgon, sa en av lärarna…här i skogen har vi helg på söndag…finns inget att göra i Lotimor så att inte ha skola på fredag är ganska tråkigt.

I Lotimor en skärtorsdag…

Kl 5.30 kliver jag upp o känner paniken…regnet hänger i luften…WFP- bilarna som kom igår kväll är igång. Jag pratade med chaufförerna igår kväll och dom skulle åka vid 9 på morgonen, vi vill komma iväg innan så att nån kan dra upp oss ur de värsta lerhålen.

Chaufförerna från World food programme

Jag springer ner och stämmer av läget. ”Vi åker så fort vi kan, innan regnet kommer” säger dom.

Jag packar ihop mina grejer och stressar stressar på dom andra. Vill inte komma efter lastbilarna, inte fastna i regnet.

En flod vi måste över

Pulsen är hög på mig…det är ibland en nästan hårfin skiljelinje mellan succé o katastrof. Och idag är en sån dag. De första dropparna faller när vi sätter oss i bilen.

Jag har stressat på alla har nog varit lite jobbig, kanske för jobbig, men jag vet att det har betydelse på slutet.

Mycket lera blir det…

Tvåhjulsdriven landcruiser från Lotimor till Kapoeta är inget bra alternativ…men vad har vi för alternativ.?

Ibland är ”vägen” det sämsta alternativet

Vi kör o kör, kör fast, gräver, gräve ännu mer, puttar, gräver igen, kör fast igen.

Det höll på att gå riktigt illa…

Lastbilarna har lovat dra loss oss om vi kör fast, men dom hinner aldrig ifatt oss. Vår chaufför Baiga, säger ”slowly, slowly, we go through slowly, slowly “ och så fortsätter vi.

En lastbil med byggmaterial, mat, diesel och passagerare.

Vi möter lastbilen med vårt byggmaterial, kul att det kommer fram, synd bara att vi inte kunde vara kvar.

Gratis lerinpackning.

Vi har kört fast många gånger. Sett babianer, pärlhöns, vaktlar, rapphöns, rovfåglar, sköldpadda och en leopard. Vi har pendlat mellan hopp o förtvivlan, kört 15 mil på 11 timmar, bitvis riktigt långsamt, typ 50 meter på en timme.

Leopard i vänster hjulspår…

Hela dagen går och nu sitter jag under stjärnorna i Nachokolopele och förundras över att lastbilarna aldrig kom ifatt oss…och att vi klarade oss utan hjälp.

Gud är god och Baiga är bra på att köra…

Trötta och smutsiga, men nöjda ändå.

Imorgon hoppas vi ta oss till Kapoeta, men jag vet att det finns en flod vi måste över, blir det högt vatten där så kan det ta många dagar innan vägen är farbar…sa nån till mig.

Jag gissar att jag kommer sova sådär bra inatt…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.