Inatt var det minusgrader. Ulrika har haft huvudvärk ett par dagar men jag har mått förvånansvärt bra hittills men nu känner jag mig febrig och har en puls på 110.

4720 meter är väldigt högt och den tunna luften gör sig påmind hela tiden.

Det är torrt och öken runtomkring. Påminner om Marocko i norra Sahara där jag kört en del med rough.se. 

Alla i teamet är jättemysiga, men orden blir färre o färre. Syret räcker inte till både samtal och vandring. Jag känner mig väldigt gammal.  Jag blir andfådd bara av att knyta skosnörena. 

På väg upp så har vi mött glada och ledsna människor. Varje dag är det också nån som inte tar sig tillbaka för egen hand. Idag mötte vi en på bår. Han hade slagit sig så illa vid Gillmans point och fått ett skärsår i huvudet, så han var tvungen att vända för att inte riskera livet.  Hans resa slutade några få meter från toppen. 

Nu är det middag och sovdags. Kl 23 väcks vi för att vid midnatt starta färden mot toppen. Det är blåsigt och minusgrader ute. Vi sover i ett oisolerat skjul. Tack Gunilla o Mikael för att vi får låna era sovsäckar.