Tisdag kväll och regnet hänger i luften. Jag sätter mig i bilen och börjar min tvåtimmars resa hem.

Jag har varit i Jönköping och tolkat mellan swahili och svenska. Jag trivs med att kunna bygga broar med språk…

Jag trycker lurarna i öronen, tar en klunk halvvarmt kaffe ur thermosen och startar Spotify. Spellistan heter DN roadtrip men skulle ikväll kunnat heta ”lifetrip”

I say a little prayer…ja det är den första låten jag hör. Arethas röst tonas ut med ”answer my prayer” och min trötta hjärna får lite extra energi.

Jag vet inte vad du har för relation till det du inte kan se och ta på…men…så här tänker jag.

Jag ber för alla dom som går till val de kommande dagarna.

Jag ber att vi ska välja det vi tror på inför framtiden och inte i första hand välja bort det vi är rädda för.

Jag ber om hjälp till vänner som kämpar.

The Moniker tar över o sjunger ”bring out the holy in me”.

Exakt vad ”helig” betyder är kanske inte så lätt att greppa. Jag tänker…kan jag vara helig? Kan en människa vara helig?

Jag släpper analysen och önskar att jag kan vara helig för nån…det står ju ändå för nåt rent, harmoniskt och…ja nåt riktigt bra.

När jag närmar mig Mullsjö har Van Morrison tagit över.

Brown eyed girl…nä min fru har inte bruna ögon, men ett ansikte dyker upp i mitt inre. Det är märkligt hur vi människor fungerar.

Ja…det är hon från Lokichoggio i Kenya…hon som ville bli fotograferad på väg till skolan.

Jag undrar vad hon gör just nu…kommer vi ses igen? Lever hon? Vad heter hon?

”I say a little prayer” går på repeat i mitt huvud.

Det får bli en liten bön för ”my brown eyed girl”…att hon ska våga välja det hon tror på…och inte i första hand välja bort det okända som hon är rädd för.

Och du…jag tror det hjälper!

Sån e jag!

Gonatt!