…där kartan ritas dag för dag.
Nu packar jag igen. Det har blivit en del resor på sistone så nu kör jag med checklista från förra gången.
Då slipper jag tänka så mycket…LEAN…stavas det…jag har lärt mig det på jobbet.
Att inte göra nåt i onödan, att ta bort allt som inte tillför nåt värde…typ så är LEAN.
Vi i väst är nog ganska fokuserade på effektivitet…eller vi tror i alla fall det. Jag funderar över hur mycket jag styrs av det. Är ett avskalat effektivt liv nåt att sträva efter? Vad är onödigt? Vad tillför inget värde?
Hur avgör jag vad som kallas värde?
Blev det krångligt nu?? Livet är krångligt…ibland.
Den här resan gör jag inte ensam. Varken den som börjar på fredag…eller mitt livs resa.
Min karta ritas om gång på gång och vägarna jag tar är nog inte alltid så LEAN. Att hänga med mig på min resa är nog inte alltid så lätt…visst mod och en massa tålamod krävs av min följeslagare…
När barnen växer upp så förändras också kartan. En dotter i Tanzania…som vi ska hälsa på…och en son kvar i Sverige som känner att den här gången är skolan viktigare än en resa bortom ekvatorn.
Det börjar bli lite ensamt utan nån i baksätet…som undrar…är vi inte är framme snart??
——
Nä…mitt LEAN på fritiden önskar jag är mera som texten i en gammal klassiker.
Jag är bara tvungen att lägga till låten på spotifylistan.
”Lean on me, when you’re not strong. And I’ll be your friend. I’ll help you carry on”
Jag har en som alltid går vid min sida…hoppas att jag också kan vara en att stötta sig emot…även de dagarna när allt inte är ljust och lyckligt.
”You just call on me brother, when you need a hand, We all need somebody to lean on”
Ha en bra dag.
