Jag sitter på en trevlig inglasad altan i Kalmar…tillsammans med trevliga vänner. Några år samtidigt i Tanzania har lämnat avtryck i våra liv och samtalen färgas ofta av våra gemensamma erfarenheter.

Nån ställer en fråga om vad som varit den bästa upplevelsen under året som går mott sitt slut.

Jag vet direkt mitt svar…skrev den 30 september om att ”Ett liv är så kort”…om du orkar får du gärna ta en titt på det.

Att min fru sprungit Sylvesterloppet i Kalmar idag är ytterligare ett bevis på det. Jag är tacksam att ha fått dela livet med henne ett år till.

52 veckor har gått…365 dagar eller nästan 8760 timmar…

52 veckor av glädje, sorg, saknad, kära återseenden, besvarade frågor och några som fortfarande väntar på svar.

52 veckor som har en eftersmak av tacksamhet.

52 länder…jag bläddrar igenom rapporter på min blogg och kan konstatera att på så många platser har nån läst mina tankar…ja du förstår…de tankar jag delat på bloggen.

52 veckor och 52 länder…har det varit till nån nytta? Jag hoppas att du i alla fall fått lite tröst…du har i alla fall gett mig något när du delat mina reflektioner.

Nyårslöfte? Nej inga seriösa för mig…det blir nog snarare nyårsönskningar.

Jag känner mig tacksam och lyckligt lottad i en värld som inte alltid är så rättvis.

Min nyårsönskan är att få vara med och göra världen något mer rättvis för någon…

Att jag under året ska byta ut några ”likes” på Facebook mot riktiga besök…

Att jag vågar byta ut bilder på nyårsraketer mot verkliga möten med några som behöver det.

Gott nytt år!