Har du någon gång ångrat nåt du inte gjort? Som att inte hjälpa, inte bry sig, inte stanna upp, inte ta ledigt, inte komma ihåg?

Nu har det gått några veckor sedan jag kom hem från Lotimor…är jag tillbaka i det vanliga igen? Den frågan gnager i mig. Det är inte så att jag vill byta jobb, det handlar inte om det…det är på ett annat plan på nåt sätt.

När jag i Nairobi satt och summerade upplevelserna från resan så ville jag verkligen inte tillbaka i samma gamla invanda mönster.

Härom dagen tog jag och min Anton en promenad på Halleberg. Det här ser ut som vägen till Lotimor, tänkte jag när vi klev mellan stenarna på väg till ”Predikstolen”.

Det låter annorlunda, luktar annorlunda och det finns mobilnät, dricksvatten, mat, affärer, grönsaker, internet, asfalt, bilverkstäder, tidningar en kvart härifrån….men annars är det likt…

Min syster la ut ett filmklipp Avestaforsen på Facebook…det ser ju ut som vägen till Lokichoggio, tänkte jag.

Nä…jag är än så länge inte tillbaka där jag var innan resan. Jag har inte glömt allt…jag vägrar glömma.

I Naliel fick jag med mig tre killar som visade var vi kunde hämta vatten. Lite engelska, lite swahili, lite armbrytning och en massa vatten senare frågar en av killarna om jag hade en lök att avvara.

– Det var längesedan jag hade nån grönsak till hönsgrytan, sa han.

Tänk att inte ha tillgång till den minsta lilla grönsak… !

Vi körde tillbaka till nattlägret och jag glömde bort att fixa en lök…det kommer jag ihåg nu…det stör mig och jag känner mig ledsen över att mitt eget så lätt tar över så att jag glömmer de små behoven runtomkring.

Nästa gång ska jag se till att han får nått till hönan….det måste bli en nästa gång…

Sydsudanresan fortsätter i mitt hjärta, jag hoppas att du vill följa med mig….