Jag har gjort något som inte hänt på minst tio år…sovit en timme i en hammock.
Det är kanske ingen nyhet som genererar en löpsedel, men för min del är det en utmaning…att bara vara…utan en massa aktiviteter…skulle nog behöva det lite mer ibland.
Även COJ har fått ta det lugnt…han fick bara ta oss på en liten sväng runt Avesta.
På kvällen fick vi möjlighet att titta in på alla veteranbilars intensivvårdsavdelning, Abris Autobody.
Min vän Thomas Abrahamsson driver ett företag som renoverar veteranbilar på en helt annan nivå än vad COJ fått genomgå.
Här står det väntande projekt i långa rader och behovet tycks inte ha nåt slut.
Med mitt lilla garage som referens går jag runt o förundras över alla möjligheter…blir sjuk av längtan efter att ha all sköns ”bra att ha maskiner”…det kommer nog att förbli en dröm..,ibland kanske det är bäst så.
Innan vi skiljs åt frågar jag Thomas om ett mysko visslande ljud i motorn…alla missljud kan vara lite skrämmande så här på första långresan ”det är insuget som drar tjuvluft” får jag till svar.
Klumpen i magen försvinner och jag känner än en gång tacksamhet till Thomas.
Han förser mig också med en reservglödlampa…6Volt-lampor kan man inte bara springa in o hämta var som helst. Ytterligare en bit historia, tänker jag när jag tar emot kartongen…
I morgon får det bli lite efterdragning av insugsbultar innan COJ ska ut på vägen igen.
Jag vet inte om det är ett ålderstecken, men jag tycker att jag fått lättare att visa att jag inte kan och vet allt…våga fråga om råd…våga visa att nån annan vet bättre…det är väl ändå en viktig egenskap.
Innan jag somnar tänker jag…när jag inte fixar det själv, fråga nån…det finns alltid nån som vet bättre.
Gonatt…!
