Mitt liv handlar mycket om möten med människor från olika delar av världen och det går inte en dag utan att jag på något vis använder ett annat språk än svenska.

I mina möten med människor stöter jag på många olika kulturer och allteftersom tiden går blir jag mer och mer ödmjuk inför min begränsade kunskap och mina egna värderingar och förhållningssätt till det som sker i samhället. Det här låter kanske lite flummigt men jag hoppas att du hänger med i mitt resonemang.

Oavsett var vi lever så utgår vi ifrån att det vi själva står för och tycker är det ”normala”, det tror jag är full naturligt. Vi har ju inget att jämföra med mer än våra egna liv. Naturligtvis förändras vi över tid. Några sådana exempel på det är min syn på kameraövervakning, kontantlöst samhälle, internetbank, gps-spårning av mig själv osv. Utan att gå in på detaljer så kan jag medge att min syn på dessa saker ser annorlunda ut idag än för 10 år sedan. Så visst förändras jag, eller rättare sagt alla förändras.

Sedan förändras ju förutsättningarna i samhället vilket gör att nya frågor och problemställningar dyker upp. Hur hanterar vi främmande språk? Vad har man rätt till och inte rätt till? Är det okej att tigga? Får man gå klädd hur som helt på offentliga platser?

Jag tror att vi alla känner igen dessa frågor från det som cirkulerat i media de senaste månaderna.

Med risk för att bli anklagad för generalisering vill jag påstå att de flesta Svenskar inte anser att vi är extremister på något vis över huvud taget. Jag har själv inte riktigt reflekterat över detta, men i somras läste jag en artikel skriven av Patrik Lindenfors publicerad i Dagens Nyheter debatt 20160713. Artikeln heter ”Önsketänkande att svenska värderingar är universella”.’

Här beskriver Patrik en del av det som vi möter när människor blir mer och mer rörliga över nations- och kulturgränser.

Till exempel skriver han att ”I Sverige är vi mer individualistiska och har mer rationella, sekulära värderingar än något annat land på jorden – vad gäller värderingar är vi faktiskt det extremaste landet i världen. Att påstå att våra värderingar skulle vara universella är därför att projicera sitt eget önsketänkande på resten av världen – de värderingar vi har i Sverige är väldigt annorlunda. Generellt sett ligger de sekulära länderna i Nordvästeuropa uppe i ena hörnet på den globala kulturkartan med Sverige som det mest extrema exemplet.”

Oavsett om vi tycker att värderingarna i Sverige är bra eller dåliga så är de annorlunda än de flesta i världen. Detta konstaterande gör ju något med oss. Hur hanterar vi mötet med människor som ser saker helt annat sätt? Förväntar du dig att jag som ickesvensk ska ändra mina värderingar direkt när jag sätter mina fötter på svensk mark? Och i så fall hur ska jag veta hur du tänker?

Jag tror att enda vägen är det medmänskliga mötet där du och jag lär oss av varandra.

Jag hoppas du förstår att syftet med detta inlägg är framför allt att uppmana dig till eftertanke och ödmjukhet i dina multikulturella möten. Varje gång du väljer att tänja på din bekvämlighetszon och tar kontakt med någon som verkar lite annorlunda, så kommer du att upptäcka att du får mer än du ger.