För tio dagar sedan landade vi på Kilimanjaro International AirPort och nu sitter vi här igen. Vi råkade hamna i incheckningskön till Addis Abeba, men det gjorde inget, vi har en bra stund på oss innan vårt Precision Air tar oss till Nairobi för vidarefärd mot Sverige, så en kvarts extraköande hinner vi med. 

Det är alltid med lite vemod jag lämnar det här landet. Här trivs jag som fisken i vattnet och varje gång jag lämnar är det med en större vänkrets. 

Strax innan vi lämnar hotellet kommer våra guider Godfrey och Wilfred förbi. De får vattenflaskor, buffar, t-shirts och väskor som blivit över i och med namnbytet på min arbetsplats. 

Wilfred har med med sig några märken som jag beställt. Jag är inte så förtjust i souvenirer men ibland måste man…

Godfrey ska gifta sig med Wilfreds syster om nån månad, men innan dess ska de upp på berget igen. 

-Glöm inte att fixa impregneringsspray åt mig, det finns inte här, säger Wilfred. Jag lovar ordna det plus en del annat till resan i november. 

Min och Ulrikas lunch(pizza,ugali och kyckling) delas på oss fyra och vi sitter och reflekterar över vår vecka tillsammans.

– Förra gången vi försökte så kom ingen av våra besökare upp till toppen, säger Wilfred. Det är lätt att tro att vi inte gjorde vårt yttersta, men det gick bara inte. Vissa klarar inte höjden, så är det bara, säger Wilfred. Problemet är att vi riskerar att inte få fler uppdrag när folk inte når toppen, förklarar han. 

Nu är jag ännu gladare för att vi klarade det. Glöm inte att det finns gånger när du är till glädje för andra utan att du själv vet om det. 

På väg mot flyget passerar vi samhällen med annorlunda skyltar, stökig trafik, i en bil med trasig AC och med en massa skräp i vägrenen. 

Jag undrar vad det är som gör att jag 365 dagar om året saknar landet och jag vet inte riktig vad det är. Jag avslutar bara med ett gammalt citat. 

”You can take me out of Africa, but you can never take the Africa out of me”

Ser redan fram emot när flyget lyfter från Landvetter mot Dar es Salaam 11/11. Håll ögonen öppna, då kanske det blir nya upptäckter.