…myndigheterna varnar och skolor stängs. Folk säger att så här varmt har det inte varit tidigare.
Men i Lotimor rullar det mesta på som vanligt trots värmen…å andra sidan går de flesta och väntar på regnen…dom riktiga regnen som kommer med liv och grönska så att boskapen kan få bete.
Vi lindar in våra vattenflaskor i papper eller en trasa och blöter dom med vatten…South sudanese fridge, kallar man det. Finns inget annat sätt att få vattnet lite svalare här.
Tandkrämen rinner som vatten, samma gäller duschcreme, sylt…ja allt som i normala fall är trögflytande blir som vatten i dom här temperaturerna.
42 grader i skuggan och 50-60 i solen gör att vi måste tänka om. Jag har planerat att jobba natt…svetsa i gassande 50-gradig sol är nog ingen bra idé.
Sen kom ju regnet och temperaturen sjönk…oron förflyttades från värmeslag till problem med att komma ut från Lotimor innan regnen låst in oss helt och hållet.
Det dyker upp små röda kryp på backen. Som barn kallade vi dom himlahönor…ett tydligt tecken på att regntiden är här, säger en kille jag pratar med.
…och ändå är våra problem marginella…många från området har gått över till Etiopien för att leta mat…man väntar på mathjälp från World food programme, FN:s mathjälp.
Ja…att åka hit är att utsätta sig för både fysiska och känslomässiga utmaningar..
Det krävs inte att vara lite tokig för att åka hit…men det underlättar.
