Nu är jag tillbaka på jobbet efter 5 veckors semester och ett härligt besök i mitt andra hemland Tanzania. På grund av min nära koppling till det landet hamnar jag ofta i jämförelser mellan Tanzania och Sverige och jag kan inte låta bli att le lite när jag idag sitter och bläddrar i nummer tre av tidningen Miljö & Utveckling.

Mitt leende beror på två saker.

För det första gläds jag över att det äntligen är på gång en lagstiftning mot användandet av plastpåsar. Vi behöver få till en begränsning för att minska miljöbelastningen och det verkar ju inte gå frivilligt.

För det andra kan jag inte låta bli att le när jag tänker på hur det ser ut i andra delar av världen. Rwanda förbjöd plastpåsar för ett antal år sedan och när vi för några veckor sedan besökte Zanzibar visade det sig att man där gjort likadant. Utöver detta så är det många distrikt i Tanzania där man tagit samma beslut. Människor verkar inte ha nåt problem med det och kanske beror det på att man i länder som dessa inte har en bra avfallshantering och därmed ser problemet direkt när plastpåsarna slängs.

Här i Sverige luras vi lite att tro att plastpåsarna inte är ett problem eftersom de återvinns eller bränns upp och det ät lätt att glömma att plasten är fossil och icke förnybar, precis som diesel och bensin.

Tänk om vi hade sett ICA eller COOP gå ut med en reklamkampanj där de meddelar att nu slutar vi sälja plastkassar – för miljöns skull!