Efter ett besök på OKQ8 och billyften var bilen redo för hemfärd. Jag har ett klånkande ljud i bakaxeln som oroar mej lite men kan inte lokalisera det så jag håller tummarna…
Det blev en kort dagsetapp, Uppsala-Katrineholm. Det är varmt men COJ spinner vidare utan några som helst överhettningsproblem.
Susanne Alfvengrens röst blandas med vindbrus och motorns ljud och tankarna far iväg.
Det har varit en annorlunda resa…med mycket uppmärksamhet och många glada människor. Jag har många gånger sagt att resan är målet…att byggandet är poängen…det stämmer, men…det finns något annat.
”genomskinliga hjärta, genomskinliga jag, sänd en blick till mig någon, och gör mig synlig en dag”
…den något sorgsna rösten hörs igenom vindbruset
”blind har jag fötts till livet, naken och oförberedd
men värre än att inte se, är detta att inte bli sedd”
Jag funderar över vad Susanne menar…känner att jag nog förstår en aning…det gör vi kanske alla…
Den senaste veckan har jag blivit sedd, synlig och välkommen hos vänner jag inte mött på länge…synlig med bilen, då människor kommit fram och visat sin uppskattning.
Jag är tacksam för allt detta och hoppas kunna se andra lite bättre…visa lite mer uppskattning…göra någon glad med några uppmuntrande ord.
Alla behöver vi bli sedda ibland…
Nu ska jag strax lägga mig och blunda en stund…hoppas kunna ”se” någon lite extra imorgon.
