Jag har sagt det förut…för mig är det ofta resan som är målet…och den här gången ska jag försöka mig på två resor samtidigt.
Som vanligt vet jag inte var jag hamnar, vad jag råkar ut för eller vad jag lyckas uppnå…jag vill ibland bara resa…jag är sån…
Det är lätt att ta för givet att jag vet hela min rutt redan när den börjar…att rastplatser, övernattningar och slutdestination redan är bestämt…det är väl den rika världens lyx…att vi tror oss kunna planera vår framtid…och ändå blir vi alla, inte minst nu i pandemitider, påminda om att allt kan vändas på ett ögonblick…
Om du känner mig och vet min bakgrund…då kanske du hört om resor som ofta slutat på oväntade platser, med ny vänskap och nya utmaningar…ett liv jag trivts med och är tacksam för.
Det blir nog inte så dramatiskt, inte nån Kilimanjaorobestigning…men likafullt osäker och därför på sitt sätt utmanande. Den började 1958 på väg ner mot Tanganyika…och var den slutar, det vet jag inte.
För några år sedan letade jag på Blocket efter ett lämpligt hobbyprojekt.
Mitt släpvagnsbygge var klart och jag behövde nåt nytt att slösa tid på…
eller slösa förresten…det handlar väl mera om att investera…
När budgeten är begränsad blir utbudet därefter…veteranbil i originalskick har intresserat mig. En Mustang -67 eller väldigt tidig folkvagnsbuss har jag alltid drömt om…min budget är mera på volvonivå och det var så jag hittade mitt ”projekt” strax utanför Uppsala.
Mina tankar vandrar mellan min PV och mammas Duett…mellan hobbyprojekt och livsviktigt transportmedel…från en värld till en annan. Jag stannar upp igen och tänker på mamma…hennes röst är så svag nu…men jag påminns ibland av saker som dyker upp, bilder som far förbi. En suddig bleknad bild på en gräsbevuxen väg i Tanganyika…förmodligen livsviktigt besök för någon…
Det är här i garaget jag oftast får tid till att tänka…känns skönt att ”vila” i garaget…vi behöver alla en plats där vi kan stanna upp, vara lite eftertänksamma…och släppa alla måsten.
Det är många som de senaste åren frågat mig när jag planerar att bli klar med bilen…jag planerar inte det…den blir klar när den blir klar…det är det som gör garagebesöken så värdefulla…det är resan som är målet…glöm inte det.
Som du säkert förstått så går min tidsresa parallellt med PV-renoveringsresan…jag kan bara inte låta bli att dela det här med dig…det finns alldeles för många övernattningar, nya möten och överraskande stopp…om du förstår bilden…
Jag hoppas du står ut med lite nya möten med bilnörderiet…
Tack för idag..!
