Igår kväll hade jag sista språkcafeet för säsongen. Nu blir det sommaruppehåll. För drygt ett halvår sedan bestämde jag mig för att dra igång det och vi har varit ett härligt gäng som träffats på torsdagkvällarna.

Här följer en liten reflektion över de möten med människor jag fått.

På dessa lappar står det namn, över 90 stycken.

Mer än 60 av dessa var för mig för ett halvår sedan helt okända, en del i en siffra som reporter efter reporter rabblat upp tills vi tröttnat och börjat sortera det med all annan statistik vi samlar på oss.

På dessa lappar står det namn, mer än 90 stycken.

Mer än 60 av dessa har kommit till oss med krig i bagaget, ett krig de vill fly från, men som fortfarande drabbar dom via kontakt med nära och kära som inte kunde följa med.

På dessa lappar står det namn, mer än 90 stycken.

Mer än 60 av dessa har kommit med ett hopp om nytt liv i fred och frihet, men några fick inte stanna, de passade inte in i Sveriges flyktingmall.

På dessa lappar står det namn, mer än 90 stycken.

Många namn som jag har svårt att uttala. Vi pratar olika språk men förstår ändå varann.

 

På dessa lappar står det namn, mer än 90 stycken.

För mig är dom inte längre en siffra i statistiken.