Var börjar jag nånstans?

1958-1963, ett bra tag innan jag föddes…det är nog där den här resan började. Det är åren då min mamma arbetade i Tanganyika som numera är känt som Tanzania.

För några år sedan scannade jag pappas diabilder och då hittade jag några från mammas första år i Östafrika.

Mamma med några för mig okända…

Hon fyllde 30 det året hon åkte till Tanganyika och att som kvinna resa så långt bort var ovanligt, att göra det som ensam kvinna…modigt, nån kanske tänkte galet, oförståndigt…

Trots den dåliga bildkvalitén så är bilden värd mycket för mig.

Diabilder repiga, smutsiga och blekta av tiden ger nytt liv åt ett bleknande minne av en mamma som för 35 år sedan, alldeles för tidigt, fick sluta sitt liv här på jorden…jag känner hur ögonen fuktas av tårar…de som känner mig vet…jag har svårt att dölja dom..

Med Duetten någonstans i västra Tanganyika.

Är det normalt att köra runt i en Volvo duett på grusvägar nånstans i Östafrika? Att meka med bilen för att ingen hjälp finns att få? Att vaccinera folk långt ute i skogen?

Mamma som mekaniker…

I den stunden mamma valde att lägga sitt liv på att hjälpa människor i nöd i Tanganyika så blev det hennes nya normala.

Ni som känner mig förstår att jag känner igen mig…vi präglas av våra föräldrar.

En PV i 41-årigt idé. Snart i trafik igen

Nu står jag här i mitt garage vid min Volvo PV444E från 1953, och tanken slår mig…kan det vara så att det finns en koppling? En önskan om nåt mer?

Hon fixar något som gått sönder…

Mammas Duett och min PV har stora likheter…jag kan inte släppa den tanken…

Den här resan började 1958…och har bara börjat.

Jag hoppas du vill följa med på ”min” tidsresa nu när vi ändå måste hålla oss hemma…

Fortsättning följer…

4 reaktioner på ”Var börjar jag nånstans?”

  1. Likheter syns ju finnas, men vad mer, din förmåga att omvandla ord till bilder och dessutom med klokhet och ömhet. Älskar insikterna du delar med mig och fler andra.

    1. Tack…det värmer…vet inte vart den här resan för oss, men det är alltid skönt att inte behöva resa ensam…

  2. Fint Dennis!
    Vi har nyligen läst min mors brev skrivna från Tanganyika/Tanzania till min mormor i Sverige undertiden 1954-1988. Där nämns om din mor som kom till Biharamulo och jobbade i dispensären tidvis med min mor. Fantastiska minnen.
    Hälsningar Tom.

Lämna ett svar till Lena Jobbmobil Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.