Globaliseringen – eller om att curla på distans

Igår satt jag på tåget från Göteborg till Stockholm. Lyssnade på 80-tals hits…joo…så gammal är jag.

Resan började tidigt med en sväng via Landvetter. Vår dotter Olivia ska vara i Tanzania i fyra månader. Hon har varit nere tidigare men aldrig utan oss föräldrar och som förälder är det bara att erkänna… curlingföräldrar är vi allihopa…mer eller mindre, det blir tydligt en sån här dag.

När vi lämnar Olivia och hennes reskompis Moa lovar jag att inte stänga av telefon. Ring närsomhelst…jag svarar… Vid halv tre på natten vaknar jag av ett surr från min messenger…dåligt wi-fi på flygplatsen i Dar es salaam…inget ljud, bara text. Lite resonemang fram och tillbaka om hur lång tid det tar att få visum slutar med detta.

Konsten att vänta har jag övat på i många år och nu är det Olivias tur.

Några timmar tidigare satt jag på tåget….du vet dom där 80-tals låtarna…musiken bladas med utrop om stopp i Skövde, bistron är öppen, nåt telefonsamtal och så slumrar jag till lite. Hon som sitter bredvid mig läser en tysk bok och mitt emot mig sitter…ingen.

Ett glasögonfodral och en kaffetermos är mitt sällskap…och så Sting förstås, som sjunger på sitt speciella lite vemodiga sätt. Det passar in en sån här dag…

Every breath you take, Every move you make
Every bond you break, Every step you take
I’ll be watching you

Som förälder är jag alltid en nybörjare…det finns alltid nåt nytt att lära sig. Ingen vet vad man ger sig in i när man får barn…på nåt sätt är alla tider i livet fulla av”Every single day

Every single day, Every word you say
Every game you play, Every night you stay
I’ll be watching you

Det låter som en kärleksförklaring men enligt Wikipedia handlar sången om övervakning…eller är det både och?

Nån gång växer barnen upp…även om det alltid är våra barn…nån dag måste vi släppa taget. Jag tänker på hur jag ska kunna tillåta mig att inte curla så mycket…men jag vill ju liksom att det ska bli bra…

—–

Det blir söndag morgon och jag ska göra det jag kommit hit för. Biskopen för Free Pentecostal Church in Tanzania är på besök och behöver tolkhjälp.

Huvudtesen är en visionär uppmaning för de som kommit till Filadelfiakyrkan på Rörstrandsgatan

”jag glömmer det som ligger bakom mig och sträcker mig mot det som ligger framför mig och löper mot målet

För att ge plats åt nåt nytt behöver vi våga släppa det som varit…även om det innebär att släppa något som varit fint och positivt.

Orden går direkt till mitt hjärta…det blir svårt att hålla tolkrösten stadig.

Oh can’t you see

You belong to me

My poor heart aches

With every step you take

Får jag blanda ett citat från Bibeln med några strofer från en Stinglåt?

Vet du vad…det är precis vad livet handlar om…en salig röra…full av utmaningar, avslut och uppstarter.

Vad ska jag lämna bakom mig? Vad behöver jag glömma?

Olivia…tack för att du sträcker dig mot nåt nytt…nåt som med all sannolikhet kommer att betyda mycket i ditt och andras liv.

Ikväll somnar jag tacksam…

Men ljudet på telefonen får vara på…hon kanske ringer…nej just ja…curla inte så mycket…

Zzzzz

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.